Ett nytt försök.

Bloggen har inte varit så prioriterad senaste tiden men det tänker jag ändra på.
Bebis i november. Snart är det november igen. Det innebär att våran s.k. bebis inte är någon bebis längre utan en liten pojke.
Detta år har bara flugit iväg. Det känns å ena sidan som att man har varit förälder i hela sitt liv men å andra sidan så känns det som att det var igår han kom till oss. Man vänjer sig liksom aldrig. Varje dag är en ny dag och man förbluffas gång på gång av älsklingen charm och framsteg. Det är sjukt mycket jobbigare än vad man kan föreställa sig att vara förälder men det är värt det. Det är det verkligen. Det är det bästa som kan hända en. Varje dag har en helt ny mening.
Nog om föräldraskapet. Denna sommar har inte ägnats åt så mycket annat än att ta det lugnt om jag ska vara ärlig. Hade lite besök av nära och kära. Nu är den redan över och imorgon börjar Martin i skolan igen. Det innebär att jag kommer vara med Vincent ensam lite oftare. Jag ska se till att ha en del att göra har jag tänkt så jag inte känner mig ensam här ute i skogen.
Denna höst kommer för övrigt att ägnas åt lite studier, lite företagstänk och lite teater.
Jag ska läsa två kurser på distans. Marknadsföring och digitala bilder. Sedan går jag ett program som heter grogrunden som går ut på att man ska få lite hjälp på traven om man är sugen på att ha ett eget företag. Vilket är min framtida plan. Så det passade bra :)
Teatern är något som funnits i mitt liv i en väldigt många år men som försvann i samband med att jag började i gymnasiet. Men nu kände jag att det var dags att ta tag i det igen. Dels för det är roligt men framför allt för att jag tror att det är bra för min personliga utveckling. Ofta så begränsar jag mig själv genom att sätta upp hinder för mig själv och jag tror att teatern kan hjälpa mig att inte se så skeptiskt på allt.
Vi är mitt uppe i bilköp också. GUD VAD SVÅRT! Man vill ju inte bli lurad liksom. Men man kommer aldrig att kunna vara säker på att en bil fortsätter fungera så snart är detta sökande över. Puuuh.
Detta får bli allt för denna gång. På återseende.
JAG ÄR FASTER TILL EN LITEN WILMA!!! <3
Mitt lilla mystroll. Kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0