Linnea Eleonora

Idag är jag ledig och har ägnat dagen åt att försöka koka lite lingonsylt. Resultatet blev åtta burkar sylt och en massa "saft" kvar i botten av kastrullen. Nästa kok får bli utan vatten tror jag. För fler kok lär det bli med tanke på att det bara gick åt en tiondel av alla lingon vi har här hemma. Jag har insett att vi kommer få lite problem med att fixa burkar till all sylt.
 Sen funderar jag på varför man egentligen gör så mycket på en gång? Man äter ju inte en burk per dag precis. Jag ska försöka frysa ner det mesta av lingonen tror jag och skjuta upp problemet en tid framöver.

Nu kan jag också berätta att jag börjar bli lite smått trött på att vara gravid. Magen börjar bli så pass stor att jag blir trött och får svårt att andas. Idag fick jag hjärtklappning och blev yr mitt i syltkoket så jag vart tvungen att sätta mig ner var tredje minut. Kanske har jag brist på något viktigt ämne man behöver eller så blir det bara så iallafall. Det är trots allt ganska mysigt fortfarande när man känner hur den lille slår runt inne i magen och nu är det faktiskt bara två månader kvar tills vi får träffas :) 16 November är det ju beräknat och förhoppningsvis stämmer det ganska bra.

Tills dess ska jag försöka jobba så länge jag kan och vi har fortfarande en hel del att fixa med. Barnrummet står nu tomt och väntar på att målas om. Säng, barnvagn och bilbarnstol är färdigt men vi kommer att behöva en hel del saker till. Jag ska också hinna med att ta körkortet om det går som planerat. Sköt upp teorin och uppkörningen en månad så att det sitter ordentligt. Vi behöver sälja vår lilla ford också och köpa en bil där vi får plats med barnvagnen. Det börjar verkligen bli stressigt nu. Men man får ta det som det kommer och ta vara på den tid vi har kvar av graviditeten. Det är verkligen ett under att vi om bara två månader är föräldrar. Jag längtar massor :)

Nu snart kommer Martin hem ifrån skolan. Så jag ska rycka upp mig så att vi får en trevlig kväll. Imorgon blir det att jobba från åtta till kvart över sju.

Puss tills nästa gång :)

Idag säger vi välkommen till vecka 30. Det innebär att om två och en halv månad är det dags. Jag kan inte förstå hur den lille sötnosen i magen ska få plats att växa och bli större men det har jag förstått att den kommer bli. Det hade varit lite lagom att magen skulle bli som nu och att det sedan skulle vara dags. Det är liksom redan jobbigt att böja sig ner. Bara en sådan enkel sak som att sätta på sig strumporna och knyta skorna är en pers i sig. Men jag måste säga det att än så länge är det mysigt när man känner hur det rör sig där inne och man blir aldrig van med känslan av att plötsligt få en liten spark. 
 
När jag jobbade förra veckan så berättade Lotta, som jag arbetade med den dagen, att hon hade mått jättedåligt i början av sin graviditet och att det sedan blivit bättre för att gå tillbaka till det värre i slutet av hennes graviditet. Inatt så vips! kom illamåendet som ett brev på posten. Jag hade glömt hur hemskt det är. Usch! Hoppas att det var en engångsgrej.

Förutom att jag går omkring och är gravid har jag en hel del annat för mig just nu. Jag jobbar ungerfär halvtid och så är jag mitt inne i inlärningen av teori och praktik inför körkortet. Det är skönt att ha något att göra om dagarna men jag är ganska stressad över körkortet. Just nu känns det bara hopplöst, som att jag aldrig kommer att få grepp om hur man ska bete sig för att få bilen att göra som man vill. Jag blir så lätt uppstressad av andra trafikanter som hela tiden ska köra om (fast jag ligger i rätt hastighet) och att de tror att man vill ha dem en decimeter från rumpan på bilen. Eftersom man inte kan allt när man övningskör måste de väl förstå att de knappast gör det enklare för en genom att köra som idioter. Alla ska vara så himla stressade och agressiva när de kör. Det gör att jag blir osäker på min egen körning och riskerar att köra in i dem eller något annat. Sen så är jag lite missnöjd med min lärare på trafikskolan eftersom han blir så irriterad och dryg mot mig när jag gör fel eller inte förstår vad han menar. Jag vill helst bara lägga ner körandet helt och bli en bussmamma men det går inte för sig. Jag får helt enkelt låta det ta den tid det tar och ha tålamod. Men se upp ute på vägarna och var snälla om ni ser mig komma farande :) Den 23:e ska jag köra upp om det går som planerat. Annars får vi skjuta på det lite.

Nu ska jag sätta i mig lite potatismos och köttbullar som älsklingen gjort :) imorgon bär det av till barnmorskan igen. Hoppas ni har det fint.

Pussokram och tut! :)